Som resultat av att min nyinköpta termos läcker luktar nu hela min väska, plånbok och borste intorkat kaffe med hygienproblem. För att uttrycka sig i korta drag är detta inte vidare uppskattat och jag kan bara hoppas att jag, trots min intorkade kaffeodör, blir insläppt i Indien ändå.
Packningen inför vår treveckorsresa är av mig nu påbörjad och jag börjar mer och mer drabbas av det återkommande syndrom som ofta infinner sig sådär kort innan en resa, nämligen det-här-kommer-säkert-behövas-syndromet. Resultatet av det är att jag knappt får plats med de gosedjur jag vill kunna stuva ner i min resväska som skall ges som presenter till de barn vi kommer träffa i Karnataka. Jag har följaktligen varit tvungen att hitta en lösning vilken jag tror kan komma att underhålla tullpersonalen på de olika flygplatserna vi ska till oerhört - jag ska nämligen stoppa ner gosedjuren i mitt handbagage.
För nej, de väger ingenting, och ja, jag har väldigt mycket plats i mitt handbagage i vilket jag knappt vet vad jag ska lägga. Förmodligen kommer jag alltså bli ansedd som en otroligt hemlängtansfull person. Alternativt misstänkt för att smuggla in diverse opassande ting i små fluffiga hästar.
För övrigt är Rotarys bidrag till vår Indienresa otroligt uppskattat då min och Daniels försäljningsinsats av muffins inte gav mer än ungefär 110 kronor. Å andra sidan kände väl sig lärarna på Lerumsgymnasiet aningen övergödda efter sisådär tre tillfällen då vi Indienresenärer hänsynslöst tvingat på dem våra valpögon och muffins i hopp om att bringa in lite pengar, så jag antar att det inte var endast våra muffins fel.
Utom kaffeproblemet känner jag mig ganska förberedd och tycker det verkar som att även de andra i vår lilla Indiengrupp upplever samma sak. Vaccinen är tagna, axeltäckande kläder inköpta och humöret på topp, för snart åker vi! TILL INDIEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar