Den vinnande kombinationen av entusiasm på topp och hjärnceller i viloläge

Jag hade tänkt likna den här dagen lite med lugnet före stormen, men insåg snabbt att jag måste vika mig för det faktum att ingen av oss Indienresenärer är särskilt lugna överhuvudtaget.

Redan kända och noga repeterade packningsförslag yr från alla håll och släktingar oavbrutet, och vår Swedish Night planerades in i det sista över Internet igår kväll. Inte ens koncentrationen, som egentligen i högsta grad hade behövts inför matteprovet idag, ville närvara då fokus nu helt ligger någon annanstans - nämligen på en annan kontinent.

Det enda som faktiskt lyckades flyga in i huvudet på oss, utan att direkt snirkla sig ut ur motsatta örat igen, var  miljöföreläsningen vi och vår klass fick gå på i eftermiddags. Och troligtvis bara för att den handlade om global miljöpåverkan, där även Indien kan sälla sig till ett av de länder som måste börja arbeta mer med hållbar utveckling.

Vi lyckades emellertid med en sak till (och det sträckte väl sig till vår maxprestation idag då vi inte ens lyckades hitta studentmösseprovningen) och det var att ta kort på oss. Och ja, ni ser ju själva hur välfungerande våra hjärnceller var idag.

Inte trötta. Alls.

Hur som helst kommer vi från och med nu uppdatera fotosidan lite mer än tidigare men vänta er inte för mycket de kommande dygnen. Det är nämligen inte så konstigt om uppdateringen uteblir då man är upptagen med att mellanlanda i Frankfurt och sedan dessutom kunna hitta till Indien därifrån.

... Och så var det det där med att inte bli förslappad

För er som har lite funderingar kring vad vi egentligen ska göra i Indien, kan information läsas strax nedanför den här meningen.

Bland annat kommer vi ägna två dagar i en by på landet i området Hyderabad, för att se lite hur man lever där och utbyta idéer och erfarenheter med människorna i byn. Jag vet inte mycket om byn än, men det kommer nog förhoppningsvis förändras när vi är där.

Vi kommer också volontärarbeta i slumområdena kring Bangalore, i ett samarbete med organisationen Center for Social Actions. Förra året plockade eleverna skräp. Vi ska dock också troligtvis besöka barnhem för att kanske arbeta eller bara hälsa på där. Vad som också kommer bli otroligt intressant att göra är att vi också ska leva i naturen en natt och vandra i en eller två dagar i skogen.

För övrigt kommer vi jobba väldigt mycket med eleverna på Christ University, för att diskutera diverse erfarenheter, samhällsfrågor samt skillnader och likheter mellan våra länder. Det kommer troligtvis bli en väldigt upplevelserik resa, men ni kommer självklart få veta mer under och efter resan om det.

Som avslutning på resan kommer vi också hålla i en så kallad Swedish Night inför runt 60 personer. Det kommer troligtvis bli jättekul, men vad vi kommer göra avslöjar vi inte förrän den är över, hoho.

Så ja. Vi kan nog åka till Indien trots att tre veckors skola uteblir utan dåligt samvete.

Med kaffe i väskan och annalkande curry i magen

Som resultat av att min nyinköpta termos läcker luktar nu hela min väska, plånbok och borste intorkat kaffe med hygienproblem. För att uttrycka sig i korta drag är detta inte vidare uppskattat och jag kan bara hoppas att jag, trots min intorkade kaffeodör, blir insläppt i Indien ändå.

Packningen inför vår treveckorsresa är av mig nu påbörjad och jag börjar mer och mer drabbas av det återkommande syndrom som ofta infinner sig sådär kort innan en resa, nämligen det-här-kommer-säkert-behövas-syndromet. Resultatet av det är att jag knappt får plats med de gosedjur jag vill kunna stuva ner i min resväska som skall ges som presenter till de barn vi kommer träffa i Karnataka. Jag har följaktligen varit tvungen att hitta en lösning vilken jag tror kan komma att underhålla tullpersonalen på de olika flygplatserna vi ska till oerhört - jag ska nämligen stoppa ner gosedjuren i mitt handbagage.

För nej, de väger ingenting, och ja, jag har väldigt mycket plats i mitt handbagage i vilket jag knappt vet vad jag ska lägga. Förmodligen kommer jag alltså bli ansedd som en otroligt hemlängtansfull person. Alternativt misstänkt för att smuggla in diverse opassande ting i små fluffiga hästar.

För övrigt är Rotarys bidrag till vår Indienresa otroligt uppskattat då min och Daniels försäljningsinsats av muffins inte gav mer än ungefär 110 kronor. Å andra sidan kände väl sig lärarna på Lerumsgymnasiet aningen övergödda efter sisådär tre tillfällen då vi Indienresenärer hänsynslöst tvingat på dem våra valpögon och muffins i hopp om att bringa in lite pengar, så jag antar att det inte var endast våra muffins fel.

Utom kaffeproblemet känner jag mig ganska förberedd och tycker det verkar som att även de andra i vår lilla Indiengrupp upplever samma sak. Vaccinen är tagna, axeltäckande kläder inköpta och humöret på topp, för snart åker vi! TILL INDIEN!

Från muffins till Indien

Lagom till att det exakt är en vecka kvar tills dess att planet som skall ta oss till Indien lyfter har nu en ny blogg startats. Anledningen är att nervösa föräldrar, nyfikna elever och andra intresserade personer inte skall behöva bita ner naglarna tills vi kommer hem för att få information. Istället kommer diverse fakta och mysiga historier att publiceras här, skrivna av oss som ska åka till Indien.

Vi åker den 24:e november för att sedan komma hem den 13:e december och det är som sagt faktiskt bara en vecka kvar. Resfebern börjar alltså stiga på samtliga resenärer och vi samlar för närvarande ihop de sista slantarna genom att panta burkar och sälja muffins i lärarrummen.

Nu är i alla fall bloggen igång och resan inte alls långt borta. Kommentera gärna och ofta om ni har önskemål på innehåll eller liknande!