Bland molnen

Tiden flyger snabbare an vinden har i Indien och nu ar det bara lite mindre an en vecka kvar. Aventyren avloser varandra och det senaste vi har varit med om var en overaskningstrekking. Efter en skumpig buss-natt med bara lite slumrande vantade vi oss en lugn och skon sightseeing dag i Coorg dit vi hade akt. Men nagon gang efter lunch bestamde sig varan kara Mr Anthony (som vi blev val omhandertagna av under vara utflyktsdagar) for att overraska oss med en "small trekking". Denna trekking visade sig vara allt annat en liten.

Men glatt ovetande om vad som komma skulle borjade vi traska. Det var en helt annan sida av Indien vi sag. Jattefin natur, det kandes lite som att vara i en djungel och det var valdigt skont att andas frisk luft igen. Efter ett tag borjade stigningen. Utsikten blev finare och finare och benen trottare och trottare. Humoret dippade nog en hel del hos de flesta under delar av promenaden. Men efter tva timmars klattrande, gaende och tittande var vi antligen uppe pa toppen. Och det var ingen dalig topp! Utsikten var verkligen fantastisk och jag sjalv blev overlycklig nar jag fick veta att vi faktiskt befann oss bland molnen. Sa vi stod dar uppe ett tag och var sjukt stolta over att vi hade klarat det, nyborjartrekkare som vi faktiskt ar och efter att ha andats ut ett tag kan jag helt klart saga att det var vart det. Det var en av de jobbigaste sakerna jag har gjort men kanslan nar man nadde toppen gjorde att man glomde allt vad mjolksyra och trotthet heter.

Efter att ha forsokt foreviga kanslan och utsikten i vara kroppar (tror att vi lyckades ganska bra med det faktiskt) borjade vi ga nerat igen. Lite smastressat for att hinna fore morkret till sightseeing-bussen. Morkret vann och sista biten var kolsvart. Det var lite laskigt och vi ville mest bara hem sa nar vi sag buss-lamporna tror jag att vi alla andades ut och kande att vi hade klarat det.Vi hade gatt upp och ner for ett berg utan nagra storre problem (ett ont kna, stikad fot och nara-svim-anfall bara, extra applader till er!) och till varan gladje (och lararnas besvikelse haha) slapp vi faktiskt blodiglarna. Trotta men glada satte vi oss tillslut i bussen, och da var vi vinnare allihop tycker jag.