vantar man pa natt gatt, vantar man aldrig forlange

Eftersom att alla har varit ute pa olika platser idag for att jobba med sina projektarbeten ar det nog lattast ifall alla besattar sjalva vad man har varit med om. Jag tankte iallafall beratta lite kort om vad jag har varit med om. Mitt projektarbete handlar om barn pa barnhem. Sa jag och en volontar akte ritcha till St Patricks Orphanage som lag en kvart bort. Vi kom fram till barnhemmet och fick leta oss fram till nagon som viste att vi skulle komma. De verkade inte ens veta att vi skulle komma. Men vi hittade till slut en som jag tror va prasat. Han visade oss vagen till barmhemmet och vi fick prata med en nunna, Sister Angela. Hon berattade lite om barnhemmets bakgrund och att de ligger en skola precis bredvid dar barnen ar mellan 8 och 4. eftersom att allt jag ville var att prata med barnen fanns de inget annat an att vanta de 5,5 timmarna (och da var klockan 10.30). Sa forst gick vi in i skolan och traffade en som jobbade dar. Vi satt pa hans kontor och drack kaffe och pratade en liten stund. Sen fick vi ga in i en klass med ungefar 15-aringar. Vi presenterade oss och sedan gick vi vidare. Vi satte oss ute pa en trappa utanfor kyrkan och dar satt vi.. och vi satt, och satt, och vi fortsatte sitta. Vi pratade ocksa sa klart, men det blev anda ganska sa langtrakigt. sa vi gick till donken och at lunch. sen gick vi runt i affarer och jag tankte hela tiden; det har ger ju mig ingenting! men vad skulle jag gora? jag ville ju prata med barnen. Vi gick iallafall tillbaka till traffan utanfor kyrkan och satt lite till. nar klockan var kvart i 4 kom en kille vid namn Anthony och sa att barnen hade slutat. Han hade ett barn med sig sa jag intervjuade honom, sen 3 andra till. Nar jag satt dar och skrev tankte jag att de va vart vanten. Jag fick ut ganska mycket av det , men det vad mest kul att prata med barnen. Efter de tackade vi for oss och tog ritchan tillbaka.