Landsbygd och kulturkrockar

Efter lite mer an en vecka i Indien sa borjar intrycken att landa lite, och de ar inte fa. Livet har ar valdigt anorlunda fran livet hemma, den svenska intigriteten med mer an 2 meter till narmsta frammande manniska finns inte, da skulle helt enkelt inte alla manniskor vara kvar pa Indiens yta, kanns det som. Mangden manniskor, och att man kanner sig som rocksjarna/utomjording med alla blickar, gorde det till en borjan valdigt svart att slappna av. Om man satter sig pa en trappa i 10 minuter kan man rakna med att fa vara med pa iaf 5 gruppfoton med Indier som fragar om varifran man kommer och vad man tycker om deras land.

Efter tva dagar i Bangalore aker vi ut for att se landsbygden i Nirmal, utanfor Hyderabad. Till Hyderabad akte vi ett av de omtalade indiska tagen. Jag tror att det uppfyllde nastan alla forutbestamda tankar om indiska tag, forutom manniskor som sitter pa taket. Man borjar snabbt langta tillbaka till vasttrafiks tag med sina bekvama saten och friska luft, som forovrigt knappt verkar finnas i Indien. Forutom den instangda kanslan i taget sa bjod den 12 timmar langa 54 milsresan pa valdigt intressanta upplevelser. Bland annat sa viks vi alla av gapskratt nar Asa plotsligt storogt sager: "Jag sag en enbent bajsa!". Mycket riktigt var det en enbent tiggare med pa resan som passade pa att utfora sina behov ut genom tagdorren under resan. Vi traffade aven pa en Hindu som forsokte overtyga sin religion pa oss, samt salja bocker som tydligen inte var for nagot ekonomiskt intresse. "It's not a matter of money!" Vi svarar bestamt med: "But it's a matter of our money?" och jag tror att han tillslut kopte det argumentet.

Val framme i Hyderabad vantar en bussresa pa 8 timmar till Nirmal dar vi ska till en skola som heter St Thomas School. Har har CSA ett projekt dar de driver skolgang for barn med blandat ursprung. Sahar ute pa landsbygden ar det extremt varmt, sakerligen 30 grader i skuggan. Barnen pa skolan blir helt tokiga nar vi anlander, har borjar rocksjarnekanslan pa riktigt, jag och Daniel overbemannas totalt av ungar som ber om vara autografer.

Pa skolan far vi vara med om valdigt mycket aktiviteter, nastan for manga for att kunna svalja. Varje dag ar fullproppad och vi har gjort bland annat besok i byar, familjer, sett Indiens storsta dambygge, som forovrigt var helt magnifikt stort, och fatt se CSA's arbete pa andra skolor och byar. Nagot av det harligaste hitils under resan har for mig faktiskt varit att se vilket jobb CSA har gjort for att forbattra. Vi har fatt bade bevittna och fatt hora ifran byinvanarna den forbattring som CSA har skapat. Det har varit valdigt kanslofullt att fa se de byar dar manniskor lever i jordhyddor och dar de nastan inte har nagra agodelar alls. Trots det sa vill de anda, och envisas med att bjuda pa brod och kex mm. Man kanner sig nastan lite illa till mods nar man far en rundtur i byn och nastan alltid behandlas som en kung.

Nar intrycken har borjat landa har man fyllts av gladje och nyfikenhet men aven en del irritation. Ibland blir kulturkrockarna ganska svara att acceptera och nagot som upprort manga av oss har varit tanken kring man och kvinnor. St Thomas School ar ett bra exempel pa hur man vill behandla flickor och pojkar. Flickor och pojkar sitter separat, ar sallan narmre varann an en meter, pratar inte med varann, vi fick till och med en onskan om att inte visa oss tjejer och killar i storre utstrackning infor barnen. I gruppen blev vi placerade killar i ett hus, tjejer i ett annat, Tobias i ett tredje, Asa och Lena i ett tredje. Detta upplevde jag att det separerade gruppen lite utanfor aktiviteterna, och det var valdigt svart att spela med pa logiken att man och kvinnor inte ska umgas. Nar man fragar mannen i byarna ifall de tycker att kvinnor och man ar jamnlika fick jag och David svaret: "Why should they?" kombinerat med ett skratt. Det marks tydligt att de har en helt annan syn pa jamnstaldhet och att det inte ar ett amne som diskuteras i nagon storre utstrackning.

Trots denna kulturkrock sa har vi aven fyllts av mycket positivt, sarkilt hos barn som ar helt overlyckliga over att fa ga i skolan och hos personalen pa CSA som sjalva verkligen stormtrivs i sitt arbete med att hjalpa barnen i byarna runt omkring, och de har varit valdigt inspirerande att se manniskor som brinner sa mycket for sitt jobb. Indien ar underbart men jag ar glad att det inte ar lika manga krockar i trafiken som mellan kulturerna.