Okej. Utmattad är väl det mest användbara ordet man kan använda nu. Och omställning till vår verklighet igen.
Har nämligen precis lyckats varva ner, visa upp inköp, berätta för mamma om en del vi varit med om, alla skillnader, men också likheter, ätit potatis med kött för första gången på två och en halv vecka och till slut också druckit mjölk.
Jag älskar mjölk.
Och hur roligt det än var i Indien älskar jag också Sverige. Vi har det otroligt bra här och det är väldigt viktigt att man ibland faktiskt lägger fokus på just det. Man vill ofta klaga på allt möjligt - att studiebidragen är för låga och att skolmaten är äcklig exempelvis - och just nu känner jag bara att det är väldigt, väldigt, väldigt ytligt att tänka så. Även om det ju faktiskt är den verklighet vi lever i, där allt utom perfektion är otillräckligt.
Det finns nämligen runt sju miljarder andra människor i världen vars verklighet skiljer sig från vår. Några av dem bor i Indien, där skillnaderna är för stora för att greppa ens efter att man kommit hem. Att få skolmat överhuvudtaget och chans till utbildning är en chans få är förunnade och det är viktigt att man kan vara tacksam över det.
Självklart skall man aldrig sluta försöka utvecklas, men ibland måste man faktiskt tänka om lite. Vi har en verklighet, visst, men vi är bara nio miljoner människor.
I Indien bor det en miljard. Och att tänka sig att 80 % av dem lever under vad som per någon definition (enligt Landguiden.se) är fattigdomsgränsen, är en annan verklighet än våran om något. Så ja, jag är glad för att jag bor i Sverige. Och för att jag som Lerums gymnasieelev fick den här chansen att omställa mig både en och flera gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar