Vistelsen pa S.T Thomas

ST Thomas katolska skola. Kanske namnet inte ar sa kul och intressant men jag lovar er att vart besok till den skolan verkligen berorde mig djupt. Nar vi forst anlande till skolan trodde jag att vart besok skulle bli ganska stelt och att barnen skulle vara for nervosa for att prata med en. Men som tur var hade jag fel.

Nar jag, Joakim och Asa gick en liten runda pa skolgarden blev vi stormade av flockar med barn som sag helt overlyckliga av att se oss. Alla ville veta vad man hette och alla ville skaka ens hand. Och nar man tog upp sin kamera for att fotografera dem blev de helt vilda och alla ville verkligen vara med pa bild. Photo Please! Den fragan fick man ofta nar man gick omkring med sin kamera synlig.

Av nagaon anledning fick jag en bra om inte saga valdigt bra kontakt med flera av barnen pa skolan. Varje gang vi skulle aka nagonstans med buss sa ropade alltiden barnen, Simon Brother och vinkade pa en att man skulle satta sig med dem langst back i bussen med dem. I borjan var det bara pojkarna som pratade med en, men med tidens gang sa borjade aven flickorna prata med en. Standigt kom fragan om jag kunnde sjunga for dem, jag tror jag aldrig har sjungit sa mycket som jag gjorde under var vistelse pa S.T Thomas. Men jag hoppas att barnen blev nojda med mina sanger, det var iallafall jag.

Jag maste aven hylla de tva (i mina ogon) basta programplanerarna under hela vart besok i Indien. Mr ''Greenshirt'' Mancho och Father Roy. Utan dessa tva personerna sa hade nog vart besok till skolan, byarna och familjerna blivit helt annorlunda. Father Roy var nog den storsta overaskningen. Man har ju lite fordomar mot katolska praster men Father Roy var verkligen en person som tog bort de flesta av dessa fordomar. Han tog viktiga beslut under varan vistelse i en by, dar flera av oss skulle sova over. Hans beslut om att vi inte skulle stanna dar (pga att mannen i byn blev lite val berusade) var ett av de basta han tog.
Jag maste aven hylla Mr. Mancho, den mest godhjartade man jag har mott
(efter min morfar) Det var hans passion for sitt arbete som berorde mig mest och jag fick en kansla av att jag ocksa ville ta del av hans jobb.

Sa efter besoket pa S.T Thomas hade nya tankar vackts. Jag kannde att jag ville bli en CSA volentar och jobba med mr Mancho ute pa Nirmals landsbygd. En tanke som jag fortfarande har och forhoppningsviss genomfora.

Var och specielt min egen vistelse pa S.t Thomas kommer alltdi vara ett av de basta minnen fran var resa till India!